Kulturmiljö

I Österbotten präglas landskapet av landhöjningen

Kulturmiljön skapas av människans och naturens samverkan. Landskapsstrukturen, som i Österbotten präglas av en stark landhöjning, har gett grundförutsättningarna för människans verksamhet. Människan har endera anpassat sig till naturen, skapat en harmoni, eller förändrat den. Historiska spår efter kulturmiljön kan urskiljas i samhällsstrukturen, till exempel i bosättningens placering i landskapet, de gamla vägsträckningarna och åkerfältens struktur.

Under förhistorisk tid då största delen av det österbottniska landskapet ännu var havsområden fanns mänsklig verksamhet på de kobbar och skär som stack upp ur vattnet och som idag är de högsta punkterna i landskapet. Senare har åarna och älvarna med de bördiga öppna slättlandskapen varit människans etableringsområden både på grund av färdsel- och odlingsmöjligheterna. På så vis har de bandformade byarna typiska för Österbotten bildats längs älvbrädderna genom århundraden, medan städerna grundats vid kusten tack vare de goda förutsättningarna för handeln. I skärgårdsbyarnas småskaliga landskap har bebyggelse och fiskesamhällen vuxit fram i klungor på sluttningar och backar, intill vikar samt vid åmynningar.

Fast bosättning

I Österbotten fick byarna fast bosättning på 1600-talet. Byarna var till sin struktur tätt bebyggda, stora gruppbyar eller bandbyar. I samband med storskiftet, som huvudsakligen genomfördes under 1700-talets senare hälft, förändrades byarnas struktur och sammansättning. Ännu idag präglas landsbygden av en gles struktur och utspridd bebyggelse, vilket är en följd av olika jordskiften. Därför är de byar som bevarat sin ursprungliga karaktär värdefulla.

Städerna Vasa, Jakobstad, Nykarleby och Kristinestad grundades på 1600-talet, medan Kaskö grundades i slutet av 1700-talet. Tack vare handeln fanns i Österbotten en stark skeppsbyggnadstradition, vilken gynnade trähusbyggandet. I de tidigare trästäderna var bränder en ständig fara. De flesta trähusstäderna brann ner i eldsvådor och därför är de trästadsdelar som bevarats till våra dagar värdefulla. Typiskt för den byggda kulturmiljön i Österbotten är den så kallade Österbottensgården i två våningar, samt de bruksherrgårdar som uppfördes i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. 

 kollage

 Foto: Christine Bonn och Melinda Lyttbacka

Nationell kulturmiljöstrategi

Statsrådet fattade i mars 2014 ett principbeslut om en kulturmiljöstrategi för åren 2014–2020. I strategin definieras kulturmiljön så här: "Kulturmiljön är en miljö som uppstått till följd av människans verksamhet eller i växelverkan mellan människan och naturen. Den omfattar kulturlandskap, områdeshelheter och enskilda objekt." I kulturmiljöstrategin indelas kulturmiljön i tre kategorier; kulturlandskap, den byggda kulturmiljön och det arkeologiska kulturarvet. År 2006 gav Österbottens förbund ut en publikation som behandlar fornlämningarna i Österbotten: ”Fasta fornlämningar i Österbotten”.

Uppdatering av nationella kulturmiljöer samt av kulturmiljöer på landskaps- och regional nivå

Med de olika landskapstyperna och regionerna som grund utsåg statsrådet år 1995 allt som allt 156 nationellt värdefulla landskapsområden. Dessa kulturlandskapsområden inventerades igen åren 2010–2014. På Österbottens förbunds område har de nationellt värdefulla landskapsområdena inventerats, likaså de regionalt eller på landskapsnivå värdefulla landskapsområdena. Även de nationellt betydelsefulla landskapsområdena är uppdaterade. Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY) uppdaterades år 2009.

En noggrannare utredning av de landskapsområden och byggda kulturmiljöer som är värdefulla på landskapsnivå har gjorts vid Österbottens förbund. Kulturmiljöerna i landskapets kommuner inventerades och genomgicks i samarbete med samtliga kommuner samt med sakkunniga myndigheter och organisationer. Ett förslag till värdefulla kulturlandskap och byggda kulturmiljöer på landskapsnivå förs in i Österbottens landskapsplan 2040 och behandlas vidare under arbetets gång med landskapsplanen.

till kulturlandskapssidan

Kaitåsen i Kronoby. Foto: Christine Bonn

Uppdaterat 11.01.2017, klockan 11.00, Harriet Skog-Mandell.