Landskapsstruktur

Landskapsstrukturen i Österbotten är starkt präglad av den unika och fortfarande pågående landhöjningen som är 5–8 mm per år beroende på platsen. Det är det sköljda landskapet vi ser här, dvs. de områden som varit en del av Östersjöns havsbotten tidigare. Landskapet är flackt, vidsträckt och består av älv- och ålandskap, som sträcker sig utanför landskapsgränsen in i landet och åtskiljs av vattendelarryggar dvs. åsryggar samt av en omfattande skärgård med otaliga öar, kobbar och skär. Landskapet Österbotten är beläget i flacklands- och kustzonen.

Flacklandszonen steg upp ur havet för ca 7 000–3 000 år sedan och landskapet ligger i den här zonen 20–90 meter över havsnivån. Till kustzonen hör det landskap som senast har höjt sig ur havet samt skärgården. Det här är en zon som är i ständig förvandling och där landhöjningens påverkan kan märkas tydligt under en människas livstid.

Landskapets grundstruktur med åsryggar och dalgångar styr vattnets väg genom landskapet och i flacklandszonen har åsryggarna sköljts karga och dalbottnarna fyllts med finkorningt material.

Finland är indelat i 10 landskap av olika landskapstyp. En del av landskapen indelas ytterligare i regioner. Indelningen i landskapstyper utgår från särdragen för de olika landskapens och regionernas natur- och kulturlandskap.

Österbottens förbunds område ligger i landskapsområdet Österbotten och till största delen inom den sydösterbottniska kustregionen medan en del hör till den sydösterbottniska odlingsslättregionen.

till landskapsstruktursidanLandhöjningsstrand i Malax skärgård. Foto: Christine Bonn

Uppdaterat 15.12.2017, klockan 08.51, Harriet Skog-Mandell.